Tiden är kommen. ♥
Hej alla i OW.
Idag, 9/11-13 tog jag det tunga beslutet att upplösa Ocean Warriors. Jag ser ingen mening med att fängsla mig själv i OW, för helt ärligt, detta är inte den klubben jag skapade 2 juni med Amanda. Jag trivs inte här längre, har bara kvar ett fåtal vänner i dagens OW, och varje gång jag loggar in är det mestadels för att jag vill vara nära min klubb, eller rättare sagt, klubben som OW var. Varje liten rörelse som händer just nu i Ocean Warriors, påminner mig om sommaren med er. Förut. Jag vet att jag har tänkt att jag hatar alla er som lämnade eran familj när kaoset startade, att ni inte gav mig en chans, och jag har visserligen tappat min respekt för er min ni kommer förevigt ha en plats i mitt hjärta. För ni var som mina egna syskon, eller till och med mina döttrar. Jag älskade er så sjukt mycket och det sa jag varje dag, trots att jag inte kunde beskriva det i ord, så mycket som minnen kan skapa känslor för folk man aldrig ens träffat. Så, jag har tänkt att jag hatar er och jag har tappat respekten för er som lämnade eran familj sekunden efter kaoset, men innerst inne vet jag att ni kommer alltid ha ett eget rum i mitt hjärta, ett rum som är låst och nyckeln bortkastad. Men jag vet mycket väl att hat inte ger tillbaka dom man älskar, trots det förhastade valet ni alla gjorde när Amanda lämnade - man måste förlåta för att gå vidare. Så nu går jag vidare, för jag vill inte fängsla fast mig själv och ni som är kvar i OW. Jag är medveten om att nästan ingen trivs i dagens OW - ingen vill vara med i en klubb där chatten är tyst som en mus dygnet runt och, i princip, det enda vi alla tänker på är vilket starkt band vi hade med varandra den där andra juni när sommaren börja. Men jag vill ändå dela med mig av min klubbhistoria.
Well, ehm.. vintras 2011, då jag började spela sso. Jag pendlade från att vara oaktiv och aktiv, en gång tror jag till o med att jag inte var online på typ ett halvår. Men men, en vacker höstdag år 2012 lämnade jag någon random klubb jag var med i för att skapa egen klubb. Pink Stars. Mina tankar var då, wow fan vad coolt att äga en egen klubb där man kan bestämma regler och göra aktiviteter själv. Jag hade ingen erfarenhet alls, skrev scheman i klubbinfo och regler där, välkomnade inte ens dom nya hahaha. Jag sprang runt och bjöd in newbies, vilket resulterade i oaktivitet. Så fortsatte det tills jag en dag träffade världens finaste gäri Jenny Snowhill. Hon gav mig massa tips, hjälpte mig med design och jaaa jag har lärt mig nästan allt jag kan om klubbar från henne trots att vi inte vart så nära vänner, så älskade jag henne för så mycket som hon hjälpte mig med och det gör jag än idag! :D Har kvar hennes svar också lol
Så med Jenny's tips och hjälp så började PS byggas upp, vi skapade en klubblogg med scheman och möten och det började faktist gå väldigt bra! PS var en väldigt liten och mysig klubb, där alla kände alla och vi var nog ofta inte mer än 10 st på event. Waow, den tiden var så kul och har så många minnen därifrån. Många av mina bästa vänner idag lärde jag känna i PS. Dock tog jag det lite för seriöst, så fort någon lämnade skulle jag bli sur och jag var jämt sträng med att var man online så skulle man komma på eventet (vissa var online men svarade inte i chatt när det var aktivitet så satt typ aslänge och vänta på att en person skulle komma). Efter ett tag så började jag få mer erfarenhet, och PS fick en kö på ca 50-60 pers. Med tiden så började jag bli allt mer onöjd med namnet Pink Stars, så den 7 april är jag väldigt säker på att det var, så bytte jag namn på PS till Metal Fighters (mejlade alla i PS som då följde med till MF). Den klubben ägde jag med Rebecca Darkfield, fast på en annan användare vid namn Hazel Goldhall. Det gick också väldigt bra, återigen hjälpte Jenny oss med en design och ja, vi trivdes verkligen. Dock fick Hazel problem med sitt konto och kunde inte logga in, jag kände också att jag inte längre ville vara klubbägare och upplöste.
Jag joinade Rainbow Dragons där jag trivdes väldigt bra. Efter kanske 1-2 månader frågade min dåvarande väldigt nära vän Amanda Lightfield mig och frågade om jag ville skapa klubb med henne. Jag kände att det skulle vara en bra start och nu var det ju sommar, så jag tacka ja. Vi satt i typ 3 veckor över skype och bestämde regler & titlar. Amanda gjorde designen. Så var tiden inne, vi slog ihop Metal Fighters och hennes klubb Frost Rainbows till en enda - Ocean Warriors.
OW var, utan att överdriva, en PERFEKT klubb i mina ögon. Ingen var utfryst, alla var vänner, chatten blinkade från elva på morgonen till två på natten, vi var runt 20 st på mötena och nästan lika många på aktiviteterna, vi var sjukt flummiga och glada inget depptalk, roliga aktiviteter osv och efter endast en månad nådde OW en kö på 75 personer. Både jag och Amanda var väldigt chockade, men glada. Efter kanske 1½ månad, så lämnade Amanda då hon sa att hon inte trivdes här. Det blev väldigt kaosigt, många lämnade för att Amanda lämnade och vissa lämna för att det blev för mycket. Jag gjorde det bästa jag kunde för att hålla klubben samman och fick massa pepp från dom som var kvar.
Men men, jag minns inte riktigt när och hur det började men några bråkstakar föddes i OW och orsakade bråk. Fler lämnade pga bråken, trots att jag gav ut varningar. Jag fortsatte med att lösa bråk, skriva scheman, hålla aktiviteter ensam i stort sett sju dagar i veckan. Så yes.. det var så min sommar 2013 spenderades.
Till slut var det inte många kvar, idag är vi 14 st för att jag bestämde att OW skulle bli en vänskapsklubb, därav bjöd jag inte in folk trots att dom frågade. Vi har inga events, och många är inte inne mycket alls vilket resulterar en oaktiv chatt. Det är nog det som gör mest ont, för att klubbchatten var förut så full av skratt och flum och medlemslistan alltid gröna gubbar, nu ekar den tom.
Såhär såg det ut varje dag när jag loggade in.. fast bilden nedan är en dag då jag var sen, haha. ♥
Bildbomb från goa tider. Tog dock inte mycket kort för glömde alltid. Bilden nedan är OW's första dag på jorvik.
Älskade Pink Stars/Metal Fighters och Ocean Warriors! Trots alla för och motgångar, trots alla bråk och tjafs, alla tårar och skratt, glädje och sorg så kommer ni alla, och då menar jag verkligen ALLA ni som någonsin satt en fot i PS, MF eller OW - ni har alla satt ett fotavtryck i mitt hjärta, som varken eld eller vatten kan ta bort. Eran plats i mitt hjärta är stort och förevigt - ni kommer aldrig kunna försvinna från den platsen, för ni är mina systrar och det från vaggan till graven. ♥
☆ 2/6-13 † 9/11-13